Från Spanien till Marocko över dagen
20 mars, 2015
Tanger var helt okänt för oss innan vi åkte dit; ett främmande, mytomspunnet ställe och en av utgångspunkterna i barnens älsklingsspel Den försvunna diamanten. Nu var det dags att åka från Spanien till Marocko över dagen.
Vi stack från Spanien och Fuengirola redan vid klockan halv sju på morgonen och valde den breda betalvägen för att komma fort fram. Parkering fanns precis vid färjeterminalen i Tarifa och där hämtade vi de biljetter vi köpt på nätet kvällen innan. Vi tog en snabb kaffe och fyllde i de blanketter som vi skulle lämna till polisen när vi klev i land i Tanger i Marocko.
Klicka för att se filmen från Tanger!
Tangers gränder kräver en guide
För att slippa hålla alltför hårt i väskorna och tackla ivriga försäljare valde vi att hyra en guide under dagen. Av alla som erbjöd sin hjälp redan vid färjeterminalen fastnade vi för Nagib. Han inledde vår promenad med att presentera Tanger som en mycket internationell stad.
”Här lever alla i fred. Vi har synagogor, moskéer, katolska och protestantiska kyrkor och alla lever gott tillsammans. Fattiga och rika bor grannar och de rika behöver inte låsa sina grindar. ”
Tanger ligger på Marockos norra kust, bara några mil från Spanien. Staden bjuder på en mix av influenser från Nordafrika, Spanien, Portugal och Frankrike. Dofter av kryddor och nybakat bröd svävar i gränderna.
Med Nagib som sällskap fick vi mycket riktigt strosa i fred. Ett lugn låg över staden och vi såg nästan inga andra turister. Gränderna var ofta folktomma, men på den stora matmarknaden var det full kommers. Fisk, kött, grönsaker, frukt, kryddor och oliver – ett fyrverkeri av färger, dofter och prutande.
Marockanska, moriska och andalusiska influenser
Utan vår guide hade det varit nästan omöjligt att hitta bland de smala krokiga gränderna. Med Nagibs ryggtavla framför oss nådde vi efter en timmes promenad, med stopp både vid bageriet och nötrosteriet, bergets topp. Där ligger Kasbah, museet som en gång var sultanens boning. Från Kasbah ser man Medelhavet och Atlanten möta varandra och när det är högsäsong bjuds det på ormshow berättar Nagib. Nu är det lågsäsong och museet är stängt.
Fenicier, kartager, romare, vandaler, araber, portugiser och spanjorer har gjort anspråk på Tanger. Genom det fransk-spanska fördraget i Madrid 27 november 1912, beslutades att Tanger med omnejd skulle bilda en neutral zon. Under 1920-50-talet var Tanger en stad som attraherade europeiska och amerikanska författare, artister och intellektuella. Det var en fristad för homosexuella och sägs ha härbärgerat ett flertal spioner.
Sedan 1956 hör Tanger Marocko och staden har utvecklats. Den nya hamnen, affärskvarteren, marknadsgatorna och Kasbah lockar turister från hela världen. Nagib berättar för oss att många välbeställda européer, judar och amerikaner har köpt och renoverat lägenheterna högst upp på berget.
En färgglad och spännande lunch
Efter besök i mattaffären och hos apotekaren fortsatte promenaden runt i Medinan, den gamla delen av staden. Vi såg cafét som spelar en stor roll i filmen Casablanca, kikade in i några små butiker och förundrades över den ostressade känslan i staden. I Tanger verkar ingen ha bråttom.
Vi hade föreställt oss en lunch på ett soligt torg, men hamnade istället i en kylig men vacker lokal som var klädd i mosaik. Vi lät kocken bestämma menyn och fick därför smaka soppa, kycklingpaj med kardemumma, tagine, kycklingspett, sallad, frukter och myntate; bordet fylldes av färger, dofter och annorlunda smakkombinationer.
Vi hade tänkt ta den sena båten tillbaka till Spanien, men kände efter lunch att vi var klara med Tanger för den här gången. Vi tog en båt hem redan på eftermiddagen. Vi tillbringade alltså inte mer än 7 timmar i Tanger och kom ändå hem fulla av intryck och en väldigt tydlig och levande bild av staden där alla nu vill starta när vi spelar Den försvunna diamanten.
Så här tyckte barnen om att resa till Tanger
8-åringen:
Det var väldigt roligt och spännande. Maten var ganska god och det luktade kryddor i staden. Det var roligt att vara inne i det gamla apoteket och vi fick prova många oljor och krämer. Språket och texterna på coca cola-flaskan och på skyltarna var annorlunda, så vi märkte att vi var i Afrika.
Båten var inte lika bra som Gotlandsfärjan men den var okej och vi ritade teckningar på servetter. Vår guide var rolig och i slutet verkade han bli lite trött på oss för satte han oss i en taxi och körde oss till båten.
6-åringen:
När vi åkte båten och när det var som guppigast, det var roligt. På marknaden började jag må lite illa eftersom jag inte gillar fisk och jag tänkte på att det låga döda djur i diskarna. Det luktade inte bra.
Det var väldigt roligt när vi gick runt med guiden och tog små pauser och så. Det var varmare än hemma och det var helt enkelt skönare.
